Dåliga ursäkter

Det har blivit mycket blogginlägg på sistone. Har väl bara haft en lust mer intensiv än vanligt att bara få skriva av mig, även om ämnena sällan varit särskilt högintressanta. Mina tankar om Yngwie Malmsteen var kanske inte av högsta litterära kvalitet.

Men nu tar mitt norrländska hjärta och slår sina slag i en annan värld än Molkom för ett par dagar. Imorgon, svinigt tidigt, tar undertecknad och stiger upp långt innan gryning och sätter sig i en bil mot Uppsala. Jag ska till studentstaden för att springa på en kortfilmsfestival, innan jag tar ett tåg till Helsingborg. Ja, det där skrev jag om nyligen. Jag har väl inte borta från värmland sen skolstarten i augusti, så det ska bli välbehövligt att få fly fältet. Jag kommer behöva mitt lov.

Vi får se hur min värld ser ut när jag återvänder. Just nu är jag inte säker på särskilt mycket, allra minst mig själv. Jag har nog gått på tårna lite för länge. Det enda jag kan göra är att vara mig själv, men tydligen är inte det alltid tillräckligt. Äh. Jag vet inte ens själv vad jag snackar om. Det blir nog bättre så fort jag får lite distans.

Imorgon verkar bli en bra dag att bli full, åt kvällstimmarna. De följande dagarna på det också. Jag minns några dagar under sommarens resa då det utan problem blev ett gäng öl varje kväll, och det hela tiden fanns människor som ville festa och se var natten kunde ta en. Jag tänker väldigt ofta på resan, jag vet inte varför. Kanske för att det var en så fruktansvärt kravlös vardag, med så otroligt många intryck. Jag minns en bar med några svenskar i ett katakombssystem i Prag, där röken var så tjock att det gick att skära i den med en kniv. Jag minns ett samtal med en berusad ryss i Bratislava. Jag minns en brasilianska som försökte ligga med mig i Budapest. Jag minns ett fyllespel i Wien med hammare och spik som kunde slutat illa. Jag minns att jag diskuterade livsfilosofi och såg soluppgången tillsammans med en amerikanska som hette Dylan. Det finns mycket att jag minns, från Molkom, från Kalix, från Norrköping, från Östersund och Göteborg och gud vet var. Jag minns för mycket ibland, mitt minne för detaljer är stundtals imponerande. Det är inte alltid av godo.

Lyssnar på "Can't Wait", den version som finns på "Tell Tale Signs". Gubbjäveln är en poet. Fyfan vilka rader:

"I've been drinkin'
Drinkin' forbidden juices
I've been livin'
Livin' for lame excuses"

Vi hörs snart igen mina vänner. Nu ska jag ta mig en välförtjänt bastu i goda vänners lag. Hell yeah...

Världens bästa skivomslag?

Jag har inte lyssnat på den aktuella skivan, eller artisten för den delen, men legendaren Malmsteen har i alla fall gjort det manligaste skivomslaget någonsin.

Who will take my dreams away

Under den gångna veckan har jag suttit och sett om ett och samma youtube-klipp säkert hundra gånger. Det är en scen ur en film jag minns att jag tyckte mycket om, "Flickan på bron" med Vanessa Paradise i huvudrollen. Jag ska snart se om filmen och upptäcka om den är lika bra som de här tre minuterna som jag loopat till förbannelse under de senaste dagarna. En knivkastare och hans älskade. Människor värdelösa utan varandra, men farliga för varandra när de är tillsammans. Scenen står som en kortfilm för sig. Jag önskar att jag hade förmågan att skapa något så här vackert.

Det är för det första det undersköna fotot i kombination med de sexuella övertonerna som fångat mitt intresse. Men även också för Marianne Faithfulls underbart sorgliga sång som ljuder i bakgrunden. (Låten kan höras som enbart ljudklipp här). Hennes stämma har bokstavligen fått mig att darra på underläppen och vilja böla. Textrader som dessa kan krossa ett hjärta, eller lindra ett som redan är det:

Who will take your dreams away
Takes your soul another day.
What can never be lost is gone,
It's stolen in a way.

Can't Escape From You

"Jag älskar dig/ mer än du nånsin kommer få veta/ lycka till med allt/ men du kommer att få leta"

Ikväll spelar Eldkvarn på Koriander i Karlstad. Jag borde vara där, men jag har inte råd, möjlighet och ork nog att ta mig dit. Men jag skulle kunna få stå där i publiken och få höra "Kärlekens Tunga". Ovan citerade brygga kunde gärna få passera mina hörselgångar. Men det får bli en annan gång jag får återuppleva det nöjet.

Nästa vecka fredag åker jag till Helsingborg och återser min själsiga bror M-, en working class hero, en av de få som vet vad innebär att frysa öronen av sig på väg från den ena lumpna förfesten till den andra i den norrbottniska vinternatten. Shit, alla timmar i bastun vi diskuterat våra problem, alla drömmar vi drömt. De har inte tagit slut än, varken drömmarna eller problemen.

Det är fredag och det verkar inte hända något i Molkom ikväll. Det kanske blir en eller två öl, det kanske inte blir så alls. Jag vet inte alls vad som är och inte är. Jag har ett manus jag måste skriva, jag har försökt få stånd i saken hela dagen, men det har varit lönlöst.

Jag återkommer inom en snar framtid ang. Dylans nya. Kommer nog bli ett par rader om både "Red River Shore" och "Can't Escape from you"

Men det får bli någon annan gång då jag inte har lappsjuka, och där kvällen kan få ett antiklimax byggt av chips och "Idol" på tv. En annan gång som inte är den här gången. Jag vet inte riktigt var jag är på väg med det här. Jag borde ha varit på Koriander.

/Er vän, Mr. Bojangles.

Maria Larssons eviga ögonblick

När jag besökte filmmässan Drömfabriken på Filmhuset i Stockholm så besökte jag ett semenarium där Jan Troell höll i trådarna. Han berättade och visade klipp ur sin nya film "Maria Larssons Eviga Ögonblick". Jag blev måttligt imponerad. Det var coolt att höra en legend som Troell berätta om sitt skapande, men det där arbetarklasshistorien med Micke Persbrandt i rollen som buffel och Maria Heiskanen som förtryckt kvinna med fotoambitioner verkade inte så jävla het. Tji fick jag.

I måndags var jag och ett gäng klasskamrater på SF i Karlstad och såg filmen i fråga. Vi var de enda i publiken som var under sextio, jag tror åtminstone hälften av dem höll hårt i handväskan nu när ungdomar smygit sig in i lokalen.

Det visade sig givetvis vara en magnifik film. Kanske den bästa svenska filmen sedan "Sånger från andra våningen". Troells bilder tog stundtals luften av mig, och filmen andades av välgjordhet och konstnärlighet på ett sätt som filmer ofta gjorde på 70-talet. Karaktärerna levde, miljöerna existerade på riktigt och skeendena var verklighet. En fantastisk filmupplevelse. Vissa kanske skulle tycka att bildspråket var mer övertydligt än poetiskt, och vissa säger säkert att den är en trööökig soppa om en kärring med en kamera. Själv skulle jag vilja kalla "Maria Larssons Eviga Ögonblick" för en film lika vacker som sin titel.

Sug på den du.

Hunger Hotell!

Jag vet, det finns så mycket just nu som jag borde prioritera att skriva om: Att Jörg Haider dött i en bilolycka (hur ska man ställa sig till det egentligen?) eller att Ahtisaari får nobels fredpris till exempel. Dessutom vet jag att är det något jag tjatat om till förbannelse på den här bloggen så är det Eldkvarn och Bob Dylan. Jag lyssnar på en massa andra artister också, jag lovar!

Men ändå så kan jag ändå inte hålla mig från att kasta in mig på blogger för att publicera nyheten att Plura, Carla & resten av gubbarna i Eldkvarn släpper ny skiva i november! Skivan får det spännande namnet "Hunger Hotell" och verkar sjuuukt lovande. Lyssna på detta:

Gästartister på skivan kommer bland annat vara Mauro Scocco, Sophie Zelmani, Markus Krunegård, Peter LeMarc, Ebba Forsberg och Nicolai Dunger.

Jag vet, det låter lite för bra för att vara sant. Scocco och LeMarc är jag kanske inte särskilt upphetsad över att få höra croona med i en duett, men Markus Krunegård och Sophie Zelmani! Det kan ju inte bli dåligt... Jag lyckades se ett smakprov från skivan, där bröderna Jonsson spelar en akustisk version av en låt vid namnet "Kommer hem". Det lät lovande!

Den sistnämnda sångerskan, den ljuvliga Sophie, släppte förövrigt själv nytt material för några veckor sedan; Den mycket vackra "The Ocean and Me". Kolla upp den, om ni är ute i nedladdartagen.

Rockrullen - Intro 1981

Ja, det här utspelade sig fem år innan jag föddes. Men hur underhållande är det inte ändå med Arne Waise som hallåa, med världens längsta och enformigaste intro för ett tv-program och Jerry Williams i en blå mjukiströja som pratar om "tunga grejer som Buddy Holly". När kommer säsong 1 på dvd?

Filmörnen vinjett

Här kommer en kort (30 sek!) vinjett som vi på Videolinjen åk 2 på Molkom gjorde för ett par veckor sedan, till den regionala filmfestivalen "Filmörnen". YouTubes komprimering förstör givetvis helhetsintrycket, men det är nog sebart ändå.

Vad tycks?

Scarlett stadgar sig

Jag läste på text-tv (just det, jag använder fortfarande text-tv. Dagligen) att Scarlett Johansson gift sig i helgen. Äsch då.

Nu är det ju ingen större fara att så skett, jag har ju fortfarande kvar Sophie Zelmani som andrahandsval angående framtida alternativ för giftermål, så jag tar ju inte precis och deppar ihop. Jag förstår ju dessutom att Scarlett blivit osäker på mina intentioner nu när jag för tillfället är ihop med en minst lika attraktiv blondin, som till och med är något yngre än henne, och därför gett upp hoppet och beslutat sig för att slå sina påsar ihop med någon tvättbräda från Kalifornien. Det är sånt som händer. Det unnar jag henne, att hon ska ha någon att vända sig till, fram tills det att det passar min sociala situation bättre att inleda ett längre förhållande med en förmögen Hollywoodstjärna.

Nog om detta. Nu ska jag gå tillbaka till allrummet här på internatet. Det sitter en kille där och äter ostbågar, och jag siktar på att stjäla lite av dem.

Tjöflöjt.

Konsertsugen

Beställde just biljetter till Håkan Hellströms spelning på Nöjesfabriken i Karlstad den 31/10. Då har man någonting att se fram emot! Jag tänkte också köpa biljett till Eldkvarn på Koriander den 17e, men tji fick jag, biljetterna var slutsålda. Å andra sidan skulle jag kanske faktiskt dra och se Leonard Cohen, vilket inte skulle bli billigt, men... Cohen är ju Cohen. Liksom.

Jag har inte varit på en ordentlig spelning sen Bruce Springsteen i Globen i december (!), så det börjar kännas som ett tag sen. Visst, jag såg The Soulshake Express, med min f.d klasskamrat R- på bas, när de hade releaseparty för sin skiva på vinyl i augusti. Men det giget var 30 minuter långt, så det räknas kanske inte.

Och när jag tänker efter minns jag två nätter i Budapest med varsin magisk musikupplevelse, även om det vore att ta i att kalla de för regelrätta konserter. På en nattlig promenad stannade jag vid en scen som låg vid en restaurang Den var nersjuken i marken med stentrappor som omringade scenen som vid en grekisk teater. Runt omkring låg en stor gräsmatta där folk satt på filtar och lyssnade och drack öl. Precis bakom scenen och restaurangen tornade en stor vacker kyrka upp, belyst av spotlights.

Första natten stod ett band med en blond, vacker och underskön ungersk sångerska på scenen. Hon sjöng en mysig blandning av jazz, blues och gnutta singer/songwriter. Som om Sophie Zelmani och Norah Jones hade haft en gemensam syster uppväxt i östeuropa. Jag minns att jag satt där med andan i halsen och var melankolisk.

Andra natten hookade jag upp med en finsk snubbe som såg ut som 30, men som visade sig vara 16, och drog tillbaka sin samma ställe. Den här kvällen satt en härjad och sliten ungrare på en stol med sin gitarr under hakan och ett gravallvarligt band bakom axeln och spelade Leonard Cohen-aktiga ballader på sitt hemlands språk. Stämningen låg som ett täcke över scenen och luften vibrerade tillsammans med hans mörka stämma. Jag minns inte för mitt liv vad gubben hette, och eller hur någon av låtarna gick, men i efterhand framstår det som en lika emotionell som musikalisk högtidsstund. Luften var varm och ölen var kall. Jag var ett sorgset gitarrsolo från himmelen.

Titta vad mycket jag plötsligt mindes när jag började fundera över det här med konserter... Det bästa sett jag kan tänka mig att spendera en kväll på. Jag fick ett samtal från mig gamla vapenbroder M- i fredagskväll. Som nyinflyttad Helsingborgsbo var han på väg till Danmark för att bli full och glad. Då började vi plötsligt smida planer om att återförenas i Karlstad när Soundtrack of our lives kommer till värmland. Plötsligt blev framtiden mycket ljusare. Man får vara glad för det lilla...