Johnny Cash & Marit Bergman

Johnny Cash "A Hundred Highways
Jag lyssnar igenom den postumt utgivna femte delen i Cashs American-serie på AOL.com. Det märks att han kramades med döden, gamle Johnny. Vid en första genomlyssning verkar skivan inte vara något mästerverk, men när det bränner tills så bränner det till ordentligt. Min favorit är helt klart "God's gonna cut you down". En apocalyptisk tungblues med handklapp och Cash i sitt coolaste mood. Springsteens "Further on up the road" var den låt som jag hade störst förväntningar på, och den är bra, och raderna om att ha på sig sin deadman suit är väldigt bra med den åldrade stämman, men den påminner en också om att Rick Rubin kanske jobbade lite väl mycket på konceptet "Nu ska Johnny sjunga en ny låt" ibland. För på "A Hundred Highways" är det gospelsångerna som är bäst, Cash älskade låtskatt som han sjunger över sin ankommande död och sin förlorade hustru. Värt att notera är också hand sista egenskrivna låt "Like the 309", en riktig blues tamefan, som bevisar att Johnny Cash var en fantastisk låtskrivare in i det sista. Betyg vid första genomlyssningen: 7/10


Marit Bergman -Live
Jag & my lady var och såg Marit Bergman live igår i Norrköping. Med akustisk gitarr i famnen blev hon backad av en ståbas och ett piano. En magisk spelning. Marit spelade hälften låtar från den kommande skivan och hälften gamla "hits". Förutom några mindre laddade partier höll den supercharmiga popsångerskan publiken i ett järngrepp. När hon med sin klara stämma (har hon tagit sånglektioner på senaste?) brast iväg i en brinnande "I Miss You" var det solklart att hon är Sveriges bästa kvinnliga artist just nu! Det var också häftigt hur "I Take My Wings Of You" och "Keanu Eyes" som var med på den ojämna och stundtals svala debuten "3.0 AM Serenades" lät som självklara klassiker i genren sorgsna svenska ballader när hon framförde dem utan elektronisk uppbackning. Betyg: 8/10

Be my Baby

Ronnetes - Be My Baby
Kom igen, Be my baby! Be my baby lite mer än vad du är nu, det vill säga 110%, jag är så tacksam för det du givit mig hitills, vilket är typ allt, men jag kan aldrig få nog, min törst är outtörstlig, en girigs begär, en narkomans beroende, be my baby! Nu har det gått ett halvår + en dag sen vi såg varandra för första gången, sen vi faktist blev ihop, sen du blev my baby. Det här är ultimat danssoul, kommersiell på sin tid, älskvärd idag, älskvärd då, musik som det kallas. Tack för min hatt, den var underbart fin, vi har The Platters nu på vinyl, Only You (And You Alone), vi har halva sommaren på oss. Du står på knä på golvet och gör blandband till vår åktur, vår åktur över Sverige. Ett halvår. Be my baby mer än nu och vi blir aldrig såhär mycket igen, men vi blir det för alltid.

Godis

Eläkeläsiet

http://www.youtube.com/watch?v=yfBS0Be7EFc&search=El%C3%A4kel%C3%A4iset

En liten länk som säger mycket.

Fevers & Mirrors

Lyssnar på min nyiköpta Bright Eyes CD "Fevers & Mirrors". Det är första skivan jag fysiskt äger med Conor Oberst och hans kompband. Jag har hört låtarna förut, men jag hade nästan glömt bort vilka kraftfulla låtar som gömmer sig här. En risk med Bright Eyes är att det kan bli för mycket... typ, självmordsångest, men i små doser kan man inte göra nåt annat än att älska fanskapet. En dag måste jag köpa "I'm Wide Awake, It's Morning" av samma upphovsman, men den är i dagsläget fortfarande för dyr (Varje skiva som kostar mer än 140 spänn är egentligen för dyr. Det finns inte en chans i helvete att det kostar ens 1/3 så mycket att producera en plastskiva med musik).

Höjdpunkten på "Fevers & Mirrors" kan i alla fall vara när låten "Arienette" tar slut, vi hör Conor resa på sig, gå över ett trägolv, sätta sig nånstans i ett annat rum och börjar spela nästa låt "When the curios girl realises she is under the glass" från fjärran, med en tv i bakgrunden. Genialiskt, medryckande, poetiskt, you name it. Första versen avslutas:

No matter how I may wish for a coffin so clean
Or these trees to undress all their leaves onto me
I put my face in the dirt and then finally I'll see
The sky that has been avoiding me.

Den här skivan måste ni lägga vantarna på!

Moderna Tider

Alla Dylanfans har väl redan hört the news -att det blir en evighetslång väntan till augusti. Bob släpper nytt, en skiva med titeln "Modern Times". Shit. Jag känner mig som en heroinpundare i väntan på nästa fix. Skivan verkar bli en blandning mellan "Love & Theft" och "Time Out of Mind". Kan inte bli något annat än bra. Sista låten "Ain't Talkin'" ska visst vara en episk avslutning som slår det mesta.

jukeboxen

låtar som roterat i jukeboxen på Världens bar under kvällen (hojta till och kommentera om det är nåt ni sympatiserar med):

Kent "Sverige" (När det ändå är nationaldag)
Håkan Hellström "Mitt Gullbergs Kaj Paradis"
Bruce Springsteen "My Hometown"
Bob Hund "Ska du Hänga Med? Näe"
José Gonsalez "Crosses"
Moneybrother "They're building walls around us now"
Kent "Mannen i Den Vita Hatten"

Mycket svenskt, dagen till ära, men ärligt talat finns det inte mycket saftigt att välja på. Men det finns.

Sophie Zelmani

Jag gillar kvinnans låtar, åtminstone den handfull jag hört. Laddade ner hennes "I'll Remember You" i tron att det var en Dylan-cover, men det visade sig vara ett egetskrivet verk på hög nivå, mycket mysig. Men Zelmanis största låt verkar vara "Oh Dear". Stillsamt, visst, men ruskigt välspelat och en sjuhelvetes "snygg" vers som cirkulerar kring frågorna "Do you ever go out? When was the last time you went out?"

blues för en lördag

lämna nycklarna till bilen hemma ikväll
det kommer bli en lång och blöt natt
de säger att våren är här
det är svårt att tro när himlen är svart
om vi springer hinner vi med bussen
om vi inte gör det gör det ingenting
vi har hela natten på oss
hela natten på oss att driva omkring

släng alla förhoppningar du har
de är bara ännu en hög med bajs
visa mig vägen till jukeboxen
lite depeche mode nu vore nice

jag har jobbet hela dagen på gatan, baby
så ge mig nåt som gör det värt det
vissa nätter är så här
men det är väl nåt du redan vet
jag vill inte slå nån på käften
inte ta bort nån fokus från oss
men det får bli som det blir
om nån alkis börjar slåss

så glöm allt sweet talk du hört
det är bara skitsnack så klart
jag måste hitta en jukebox
lite bob hund nu vore underbart

65!

Bob fyllde 65 igår. Då är han pensionär alltså. Det firade jag i går med att lyssna på valda låtar ur hans arkiv av låtar, men jag undrar om man inte borde köpt en tårta när man ändå höll på?

I alla fall (när du läser det här): Grattis i efterskott Bob!