Ny skivbeställning

Okej, det var länge sen jag skrev nåt här; Nu måsta jag försöka få lite ordning på bloggen igen. Det gör jag genom att berätta om mina skivbeställning från igår kväll:

Neil Young "Everybody Knows This is Nowhere"
En klassiker som jag borde köpt tidigare. Har hört alla låtar både en och två gånger, men först nu ser jag till att köpa detta epos av gitarrperfektion. Blev extra sugen på Neil efter att ha sett den halvtimmes långa intervjun på svt i går kväll, men eftersom vi var ett par stycken som satt och ölade (e.g förfestade) till programmet så måste jag nog se reprisen för att få lite mer bestående minnen av intervjun.

Leonard Cohen "Songs of Love and Hate"
Jag måste ju utöka min Cohen-samling, och det här blir min tredje skiva med honom. Efter mästerliga "Songs of Leonard Cohen" och den lite mörkare "Songs from a room" så känns den här skivan som ett givet köp och en lovande bekantskap. Glöm inte bort att "Famous Blue Raincoat" ligger här!

Bob Dylan "Time out of mind"
Det finns typ tre-fyra kvar av de största Dylanskivorna jag måste ha innan jag kan sova gott om nätterna. Det jag hört från "Time out of mind" ger mig i alla fall intrycket att det här är en av de absolut bästa skivorna han gjort. Jag är extra nöjd med tanke på att min flickvän gillar den här skivan, och att vi kommer kunna sitta och mysa till "Standing in the doorway". Hur stort är inte det?

Nina Simone "Greatest Hits"
Okej, jag vet att det är fult att köpa Greatest Hits-skivor, men den här var så ruskigt billig (39kr), och jag äger inga inspelningar med den stora bluesdrottningen. Tyvärr innehåller inte samlingen hennes absolut största stund, och en av de största låtarna någonsin, "I Put a Spell on You", men däremot en hel del massa annat gott för ett svältande musiköra.


Så nu påbörjas nedräkningen tills skivorna dimper ner i brevlådan. Fram tills dess sitter jag med min "Nashville Skyline" och "Sticky Fingers" och njuter av det stora i livet.

Favoritlänk just nu

Min gode vän M skickade denna helt oförglömliga länk till mig:

http://www.chucknorrisfacts.com

Det här är storatad komik.

Sammanfattning av 2005!

Något försenad får ni här sammafattningen av förra året i film och musik (och lite annat gott):

Film:

Årets bästa filmer:
Har sett ovanligt lite ny film i år, eller film överhuvudtaget. Mest tv-serier actually. Jag har inte i skrivande stund lyckats se varken Matchpoint eller Crash bland andra. Men av det jag sett så listar jag det såhär:

1. No Direction Home
2. Attentatet mot Richard Nixon
3. The Constant Gardener
4. Batman Begins
5. The Life Aquatic
6. Crash
7. The 40 Year Old Virgin


Årets bästa dvdköp:
Säsong fyra av "24". Men jag får inte heller glömma "Eat the Document", Dylandokumentären från -66 som en god själ skickade åt mig.


Årets bästa filmupplevelse:
När jag filmar Muntra Pojkars medlem T.N när han mimar "Nothing Else Mathers". Storslagen humor förevigad på dv.

Årets tv-serier:
24 säs 4, Sopranos säs 5, Extras och Scrubs.


Musik:
Årets bästa skivor:
1. Håkan Hellström "Ett kolikbarns bekännelser"
2. Moneybrother "To Die Alone"
3. Bright Eyes "I'm Wide Awake, It's Morning"
4. Frida Hyvönen - "Until' Death Comes"
5. Rolling Stones - "A bigger bang"


Årets bästa skivinköp som inte kommit det här året:
Rolling Stones "Sticky Fingers", Bruce Springsteen "Darkness on the Edge of Town", The Band "The Band" och Bob Dylan "Love and Theft"

Årest mest lyssnade skiva:
Håkan Hellström "Ett kolikbarnsbekännelser".

Årets singlar:
Håkan Hellström "Dom kommer kliva på dig igen", Bruce Springsteen "Devils and Dust" & Bob Dylan "Tell Ol´Bill"


Årets musikupplevelser:
1. Bob Dylan. Live. Scandinavium.
-När gubbjäveln sjunger "Just like a women", tar i med själ och hjärta på "and it was yoUUUR world... She BrEEEEEEEEEEaks..." så slutar världen att existera.
2. Solomon Burke i Östersund.
-Don't give up on me? Finare än så här blir det inte!
3. Sitta i Lottens rum och lyssna på Beach Boys "Wouldn't it be nice"
-Kommentarer överflödiga.
4. Håkan Hellström, live, sommartoppen
-Det glättiga irriterande tjafset från eurodiscon upphörde och Håkan körde två akustiska låtar och jag förstod att vi var förlorare sen vi var 17 år.
5. Allsången på "Thunder Road" på Yran-campingen
-Springsteen-tjejen med gitarren ska ha ett stort tack. "It's a town full of losers, and I´m pulling out of here to win"

Årets nyupptäcka artist:
Tom Waits, helt klart.


Annat:

Årets bästa bok:
Senaste Pottern?


Årets Hjälte:
Jack Bauer.

Årets komiska geni:
Ricky Gervais

när livet blir en film

Det värsta du kan göra är att sammanföra två människor med världens mest dramatiska sinneslag. Två personer av motsatt kön som spenderat oräkneliga timmar framför dvd-spelaren där de sett "casablanca" eller något annat storslaget (svartvitt) romantiskt drama. När de två personerna kysser varandra gör det de som om världens alla stråkar skulle ackompanjerat dem, allt ska vara så stort, så fantastiskt som möjligt.

Om man låter två sådana här personer möta varandra på en tågstation så kommer killen kyssa henne innan de ens hunnit svarat hej, låt dem fira nyår tillsammans så kommer de stå under rakterna och storslaget förklara sina känslor. Låt dem mötas och explosioner kommer att äga rum. Ge dem en vecka och varje dag kommer bli lika romantisk och laddad som första halvan i en fransk film från 60-talet och lika vacker som en pianoballad av Tom Waits från -70-talet.

Deras tid tillsammans kommer bli som en Woody Allen-film, fast med en optimistisk manusförfattare som inte tror på olyckliga slut. Det kommer förekomma lika vassa oneliners, lika många omfamningar på mysiga caféer och de kommer gå i skivaffärer och antikvariat där killen kommer köpa henne en skiva som får honom att tänka på henne (exempelvis Dylans "Nashville Skyline"), som hon dessutom kommer älska, eller en gammal bok som hon drömmer om men inte har råd att köpa (exempelvis "Filmjournalen 1923"). Och genom en ren slump kommer den sista scenen utspela sig när de två sitter på McDonalds och hon är lika vacker som Diane Keaton i "Gudfadern", men är klädd som Diane Keaton i "Annie Hall".

Att föra ihop två människor på det här sättet kan bli katastrofalt. De kommer måla upp bilder av varandra som spricker direkt. De kommer sätta upp så höga mål att de stupar. Men det kan, i väldigt sällsynta fall, fungera utmärkt. Det kräva förstås att de har nåt mer gemensamt än det dramatiska sinneslaget, de måste vara någotsånära jordnära. De måste veta, och erkänna för varandra, att deras sinneslag är så dramatiskt det bara kan bli. Men det kan fungera, det kan det, och det kan bli helt otroligt fantastiska dagar de får spendera tillsammans innan de skiljs åt på tågstationen med en kyss och ett löfte om att återförenas så fort som möjligt. Det kan fungera. Tro mig, jag råkar veta.